Hear the wind sing

Jag intalar mig själv att jag kommer växa ifrån allt det här. 
Att jag kommer få ett bra liv.
Att jag kommer bli lycklig.
Att jag kommer kunna leva fullt ut utan bekymmer.

Ja, kanske slår jag mig ner i edinburgh, eller paris, kanske tokyo. 
Och där lever jag mitt liv, jag läser mina böcker och dricker mitt te, ovanför de aldrig sovande gatorna. 
Livet fortsätter vad som än händer, säger jag till mig själv när jag ligger i sängen klockan tre på morgonen. Livet stannar inte för någon, hur mycket vi än skulle vilja det. 
Upp på fötterna igen, du klarar det. 
Och då kommer den där bilden av mig själv i min trånga lägenhet, en stor bokhylla full med nötta, vällästa böcker. Orden uppslukade fortare än vattnet hinner koka i kastrullen på spisen. 
Där sitter jag och kollar ut genom fönstret. Det luktar te och min tervueren ligger vid mina fötter, det är dags att gå ut snart, lämna den varma, bekväma och säkra lägenheten, Ut till det okända, men ändå kända. 

Ja, det är jag och min kära tervueren sam.