Och vid tomhetens botten står vi på toppen

Herr ensamhet kom just på besök.
Och jag tror att han kanske kan ha tagit med sig doctor förtvivlan.
Nu när jag tänker mer på det så tror jag att fru misär också kom med.
Här i mitt rum sitter jag ensam med endast olycka och elände som sällskap. 
Jag vet inte egentligen vad det är som får mig känna så hära, kanske är det så att det är min plats i livet, att vara den ledsna osynliga flickan.  
På någotsätt har jag ändå vant mig vid att vara den där ledsna osynliga flickan, och jag har till och med lärt mig stänga av alla äckliga känslor, men när jag faller slår jag emot klippkanten tusengånger hårdare. 

Jag vill inte ha ont längre, snälla hjälp mig någon.

Kommentarer
Postat av: Anonym

<3

Svar: åh..<3
None None

2012-11-18 @ 13:28:18
Postat av: Anonym

styrkekram

Svar: åh tack
None None

2012-11-18 @ 15:38:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0