Autumn leaves under frozen souls, hungry hands turning soft and old

Vet ni vad jag gillar mest med hösten? 
Det är dem där dagarna man kliver upp på morgonen, klär på sig och när man sätter foten utanför dörren välkomnas man av den friska höstluften. Det är lätt att andas, träden har bara ett fåtal löv kvar och marken är full av de ner fallna löven. Solen skiner alldeles lagomt, inte för lite, inte för mycket. Då allting verkar så enkelt, som att andas. Den där tyngden är lyft från axlarna, om än bara för en timme, en minut.  Andas andas andas. Allting bara faller in naturligt.  Ja, jag skulle nog vilja bo i ett land med evig höst.
 
Synd bara att det inte finns mer av de. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0