Hear the wind sing

Ibland tror jag att mitt liv är så långt bort ifrån vad jag vill att det ska vara, jag menar. Det är inte dåligt på något sätt, eller inte avsevärt. Jag har en underbar familj, de bästa vännerna en människa kan önska sig, men ändå står någonting inte rätt till. Jag har som ett tomrum inne i mig som inte går att fylla vad jag än gör, vad jag än försöker fylla det med.  
   Jag vet inte hur jag ska formulera mig utan att allting ska låta löjligt och till intetsägande. Men när jag säger att mitt liv är så långt borta ifrån vad jag vill att det ska vara menar jag att jag inte alls är nöjd med personen jag är idag, jag trivs inte i Luleå, det gör jag inte. Jag trivs inte i Sverige, vi är så kalla och ytliga. Vi är så noga med att gömma våra brister och skulle sälja våran själ till djävulen för att framstå som perfekta, och minsta lilla avvikelse från det "normala" och man blir kastad åt sidan, föst undan. Inte bra nog för sverige, inte bra nog för samhället vi lever i idag.  

Jag säger inte att det är bättre i andra länder, för alla samhällen har sin brist, det är jag medveten om, men jag vill fly sverige, från detta kalla land, med dessa ytliga personer. Till någon mysig by / mindre stad i skottland eller england, där alla känner alla, alla är trevliga och hela staden är varm. Hitta kärleken, bilda familj, leva, vara lycklig. Ni vet, leva livet man lever i böckerna? Det är inte perfekt, men det är ett sånt liv jag vill ha.