|||

Jag får ont när jag tänker på honom, när jag tänker tillbaka, och när jag tänker på det som kunde ha varit. 
Men hur kan man sakna någonting man aldrig haft? Hur kan man sakna någon man aldrig kunnat kalla sin egen? 
Jag tror att känslorna man har kopplat till personen är den svaga länken. 
Jag menar, jag vet, och är fullt medveten om att jag skulle klara mig utan honom, eller någon annan; det är känslorna man har kopplat till personen, eller saken som man ständigt strävar efter. 
Så egentligen är det inte saknaden av honom jag får ont utav, utan det är den ständiga strävan vi har efter mänsklig värme och kärlek som gör ont. 
När jag "förlorade" honom så förlorade jag på samma gång känslorna som var kopplade till honom, och det är det jag saknar, inte han. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0